torsdag 18 november 2010

That's the way it is.



Jag vill börja med att säga förlåt för hur mycket jag sårar människor när jag håller på som jag gör.
Ingen blir väl glad,det vet jag.Men hur ska jag annars hitta mitt lugn? Hur ska jag göra...?

Jag har ingen aning längre men gjort är gjort.
Jag vet vad som väntar mig nu,igen.Bandage och plåster,långärmat och salvor.
...jag ville inte att det skulle hända,det var inte med mening.

"Varför stanna med det som gör dig illa.Som gör dig deprimerad/destruktiv?"
Jag vet inte...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar