Oläsligt inlägg.

Ofräsh
Ohygglig
Avskyvärd
Äcklig
Bedrövlig
Ful
Obetydelsefull

Så känner jag nu..eller,så har jag känt hela veckan.
Rädd för att gå ut bland folk,men skolan är ett måste.

Mår dåligt av att se andra kvinnor med kroppar som gudar
och kläder som faller dom precis i stilen.

Vad har jag?

Små bröst
Urusel kropp
Häng mage
Akne i ansiktet (som jag försöker sminka bort)



...Jag har ingenting att komma med.
Jag mår skit dåligt,That's it.

I've losed my sense of control.

En berättelse ska du nu får höra:

Två tjejer satt och drack lite vin i en park.
Well,allt gick bra...tills flaskan var slut.

En av dom stapplade iväg för att kissa bakom ett hus,slog huvet,svimmade och vaknade till.Sprang tillbaka.
Varför stannade hon inte eller gick hem?

Kvällen kom och den ena gick för att ta ut pengar,själv.
Idiot.
Slog huvet igen med ställde sej upp skrattande.
Gick iväg och kramade varje lyktstolpe för att söka kyla och tystnad.
Någon som inte klagade över en kram.

På kvällen när dom skulle gå till nattsbussen hem åker bommarna ner och dom försöker hålla varandra uppe.
-Nu har vi chansen.Jag skulle så gärna vilja hoppa framför tåget...
Hon tog kompisen i handen och gick under bommen.
Ställde sej med henne i ett järngrepp.
Hon ville springa,skrika..någonting.
Men stod kvar och tänkte att de är bäst såhär.
Ändrade sej sen och lämnade mej där.
Sa att allt skulle lösa sej om jag stod kvar.
Tack.
För att jag grät hela vägen till,och på,bussen var för att jag insåg vilken idiot jag vart som litade och trodde på henne.


Jag hann bli bort dragen från tåget.
Dock 4 dm från de.
Tack till dej som gjorde de.
Jag var inte kapabel till något och hon sa att allt skulle ordna sej om jag bara stannade ett litet tag till där jag stod/satt.

Jag är chockad än och ville inte att jag skulle få det här som minne som "min första fylla".
Helt jävla sjukt.

Jag längtar tillbaka.

Jag är spänd i hela kroppen.
Litar inte på någon,inte ens på mina närmaste och det skrämemr mig.

Jag fantiserar och lura mig själ hela tiden.Eller gör jag?
"Ligger med en,ligger med två,ligger med hela världen."
Jag känner mig som ett vandrande spöke.
Ser allt som ingen annan ser och känner saker nigen annan känt.

Jag mår inte bra.
Jag skämms,jag drar mig undan,jag finns inte.

Min kropp är så ihop säckad som det bar går och jag vill vara där jag var förut.
Visst att jag inte mådde bra psykiskt,men det gör jag inte nu heller,så det spelar ingen större roll.

Men jag var fin.
Jag kännde mig vacker.

Hjälplös och Kraftlös.

Jag har drömmar som spökar om nätterna.
Människor som dött vaknar till liv och dom pratar,stirrar,ropar på hjälp.
Men jag kan inget göra.
Jag är hjälplös och kraftlös.

Jag skulle kunna ge min själ,hela mitt liv.Bara för att rädda dom sista nära jag har kvar.Jag överväger på att gå samma väg som dom andra gjort men jag älskar för många,för mycket för att göra det.

Ett brev ligger och väntar om dagen skulle inträffa men det är tomt.
För tiden är inte inne än,men man vet aldrig.
Tiderna kan förändrats,så kan också tankarna.





Begravning annars idag.
Och det är bara en vecka tils nästa människa kommer falla.