My blod begins to boil.

Usch va stressad jag är just nu!

Denna vecka har jag HITTILLS haft 3 prov och yttligare 2 återstår.
Jag är utpumpad men har insett att jag SKA klara detta!

Bara 9 dagar till sen slipper jag denna skit stad för 5 dagar.
Fett skönt att kommma härifrån,faktiskt.

Lovet börjar nästa vecka och då blir det krogen,härliga kvällar med polare av alla slag och förhoppningsvis inget krångel. :)


Ha det bra nu så kanske jag lägger upp något mer ikväll innan jag lägger mig!


PussN!

Nu finns du inte längre.

Jag fattar inte att en människa jag älskat i två år kan göra mig så illa.
Men gillar man att ligga och ragga på människor även JAG känner undertiden jag funnits med i bilden så måste det betyda att det bara gick ut på falsk kärlek.


Vad fick jag egentligen ut av detta?

Jo,jag fick styrkan att aldrig någonsin igen ta tillbaka såna som dig.
Jag kan inte finna ord till hur jävla besviken,arg och förbannad jag är just nu.


Och med detta säger jag bara att jag hoppas du inser att de är slut,aldrig mer igen.
Jag menar detta nu,för ärligt talat så har jag en annan som redan har bevisat finns där för mig i ur och skur.



Du ska aldrig mer få chansen att utsätta mig för en sådan plåga som jag stått ut med,bara för dig.
Aldrig mer igen.

Har fått mer information om hur det EGENTLIGEN var efter sommaren när vi blivit tillsammans igen.
Så TACK! TACK för att du berättar allt för mig..verkligen! -ironi-



Så nu låter du bli mitt liv och va fan jag nu gör.För jag skiter fullständigt i vad du gör.






Hoppas att du får ett fint liv,för jag kommer aldrig vara delaktig i de igen.
Tack och hejdå.

Snälla!

Jag har funnit frid i mig själv och känner mig starkare än någonsin.
Men den stora frågan just nu är om alla andra kan acceptera att jag vågat mått bra igen?

Att glömma sig själv och slukas av ensamhet
Känslan att svälja gråten och knyta näven

Att glömma känslan av att må bra
Att tappa den glada fasaden man häft upp för att försöka bevisa någonting
Men vad?

Känslan av konsekvenser efter ett sammanbrott
Känslan att bli klassad som ett aggro

Ärren och brännmärken är ett bevis på den tuffa tiden
Men som man brukar säga: Tid läker sår

Jag känner dom klösa och dra,men jag kämpar på
För jag vet,att i slutändan är det jag som stark går ur detta.



Så jag ber folk en sista gång:
Snälla,låt mig inte få ta mer skit än vad jag tagit efter detta.
Är så less på allt detta nu så jag funderar starkt på att byta nummer.

Tack //Elina Fernlund

Cancer uppgift.

Ca 5000 kvinnor drabbas av bröstcancer varje år. 25 % av all cancer som drabbar kvinnor är bröstcancer. De flesta kvinnor som får den diagnosen är vanligtvis över 60 år, endast 5 % är under 40 år.

Det var hösten 2003 som vi fick det hemska beskedet att våran mamma var en av dom 5 %.
Det hela började en månad innan hon fick beskedet.
Hon hade känt en knöl i bröstet under en längre tid men hade trott att det bara varit en fettvävnad. Efter att pappa bett henne några veckor att gå och kolla upp det så beställde hon en tid.
Efter någon månad kallades hon tillbaka till sjukhuset efter att de kollat lite närmare på rönkenplåtarna.
I det vänstra bröstet hade doktorerna hittat två beniga tumörer.
Genast sattes det igång med strål – och – cytostatika behandlingar

Cytostatika behandling (cellgift): Detta betyder alltså cellhämnande läkemedel. Cytostatika som injenseras i blodet kan döda cancerceller som spridit sig från modertumörer.
Biverkningar: Håravfall, illamående, kräkningar, försämrad aptit, sår, muntorrhet, diarré och ändtarmsbesvär. Ibland förekommer även blodbildsförändringar.

Strålbehandling: Detta medel är till för att bota eller hejda cancertumörer. Den kan också ges för att lindra symtom då det inte går att bota cancersjukdomen. Strålbehandlingen dödar cellerna genom att skada arvsmassan, vilket omöjliggör celldelning. Denna behandling används främst vid hjärntumörer.
Behandling: Trötthet, klåda, rodnad på huden, ökad pigmentering, håravfall, aptitlöshet, illamående, magsmärtor, diarré och uppkördhet.

Alla dessa biverkningar började efter bara drygt en månad.
Hon tappade håret, aptiten minskade och illamående/kräkningar vart allt mer vanligt.
Men eftersom detta var en godartad tumör behövdes bara några behandlingar tills doktorerna fastslog att dom skulle operera bort tumören och där med hela hennes vänstra bröst.
Operationen ägde rum 2005 nere i Uppsala.
Två dagar senare ringde hon hem och berättade att allt gått bra och att hon pratat med sin doktor som gett henne beskedet om att det inte fanns något spår alls av tumörer kvar.
Allt hade lyckats och lyckan var obeskrivlig, nu skulle det äntligen bli som förr igen!
Men framtiden hade andra planer..
Senare under året 2005 kallades hon åter tillbaka till Uppsalas sjukhus.
Det hade visat sig att cancern dom opererat bort hade spridit sig, men denna gång hade tre tumörer satt sig på levern och dessa var elakartade.

Hon fick börja om med behandlingarna och tappade ännu en gång sitt hår, men denna gång var biverkningarna värre.
Hon blev svagare och blekare och hade nästan ingen ork kvar i kroppen vissa dagar.
Hon åkte in och ut från Hudiksvalls sjukhus men mådde alltid mycket sämre när hon kom hem.
Hösten 2007 fick hon veta att varken strål – eller cytostatika behandlingarna hjälpte längre, tumörerna hade växt och en av dom var lika stor som en pingisboll.


Den 11 maj 2008 fyllde hon 45 år och då märkte vi att hennes ögonvitor blivit alldeles gula och att hennes talförmåga hade försämrats.
En sköterska kom in i rummet och bad pappa följa med henne ut en sväng.
Hon talade om för honom att mamma nu bara hade max en vecka kvar att leva.
Tre dagar senare låg vi på en varsin sida av hennes bröst med resten av familjen runt den vita sjukhus sängen.
Hon gick bort den 15 Maj 2008 kl 15.15 på sjukhuset i Hudiksvall.

I bilen hem, en timme senare, kände man ingenting.
Allt var bara en mardröm som man snart skulle vakna upp ifrån, för verkligheten kunde inte vara såhär. Vad hade vi gjort för att förtjäna detta?

Att mamma var borta fanns ju inte, hon som var så ung och såg fram emot så mycket, inte var hon död. Hon lovade ju att finnas på examen, bröllop och se sina barnbarn växa upp.
Men hon fanns inte, och skulle det förbli.

Att bearbeta en sådan stor sorg tar ett bra tag, det är inget som man varken vänjer sig vid eller som man kan bestämma över, men man kan lära sig acceptera den.

Den 12 Juni var det begravning och även då var det svårt att förstå att det var våran mamma som låg i den vita kistan längst fram i kyrkan.
Efter begravningen körde vi efter likbilen upp till sundsvall där vi skulle lämna av kistan för kremering.


Om jag fick sammanställa hur vårat liv ser ut iden nu så är det fortfarande tomt.
Vi tänker på henne varje dag och det går inte en sekund utan att man saknar beröringen av henne.
Men vi kämpar på och har fått mycket med oss eftersom vi fick ta del av matlagning, städning och allt som följer med vuxen livet för att underlätta lite för pappa och för henne.


Här kommer lite övrig information till alla dom som har funderingar över symtom, behandlingar, vad som sker vid undersökningar och hur man själv som anhörig kan hjälpa till.

Vanligaste orsakerna:
Barnlöshet eller att man fått barn sent i livet.
P-piller under längre tid eller att man börjat med de vid tidig ålder.
Ärftliga faktorer.
Levnadssätt.

Symtom:
Knöl i bröstet
Knöl i armhålan
Förstorat bröst
Sår på huden över bröstet
Vårtindragning eller indragning av huden
Hudrådnad och s.k. apelsinhud
Eksem på bröstvårtan

Behandling:
Operation – kombineras ofta med strålbehandling och ibland med hormonbehandling eller cytostatika.
Bröstbevarande kirurgi – endast en del av bröstkörteln opereras bort, behandlas med strålbehandling efter operation.

Vid följande symtom bör läkarundersökning alltid göras:
Knöl i bröstet eller på annat ställe på kroppen
Sår som inte läker
Onormala blödningar från någon kroppsöppning
Hosta eller heshet som inte ger med sig
Svårighet att svälja
Ändrade avföringsvanor eller problem med vattenkastningen
Nytt eller förändrat födelsemärke

Allmänna symtom som trötthet, avmagring och feber under lång tid är också vanliga.

Genom denna tid behöver den utsatta sin man och familjs stöd och sen skulle en psykolog eller kurator också kunna hjälpa genom att bara prata av sig om tankar och känslor som kanske inte familjen behöver känna till.