Älskad av en hjältinna.

Hon älskade de röda rosorna som blommade i trädgården
Hon älskade att se sin familj och levde med deras livsglädje
Hon älskade att sitta vid havet och känna hur vinden smekte hennes kind,försiktigt.
Hon älskade allt som levde och kunde aldrig tänka sig att lämna denna vackra jord

Men en dag kom ett besked som förändrade hela hennes liv och allt som var så vackert med denna värld dog med tiden av smärta och lidelse.
Hon var,och är fortfarande,min hjältinna och jag kommer aldrig ALDRIG glömma hennes underbara skratt och den underbara kärleken hon gav ända in i slutet.

Jag ska därför boka tid för en minnes tatuering.
Det kommer bli den vackraste tatuering jag kommer kunna ha på min kropp.
En röd ros med den finstilta texten "Marie Fernlund 05-11-69 ~ 05-15-08".

Ska höra av mig till 3 butiker till veckan och se vad dom tar.
NU ska jag fan köra igång!

Mitt tyck och tänk.

Folk som tar för givet
Folk som sviker
Folk som ställer mig i bakgrunden.

Jag har en lång tid känt att folk nu mer slutat bry sig,slutat undra.
Dom bara tar sig själv först hela tiden och det bryter ner mig inifrån!

Jag som ändå försöker räcka till på alla möjliga vis för allt och alla.
Försöker vara trevlig när jag inte ens känner för det.

Nu har en av mina bästa vänner svikit mig och jag känner hur ilska,aggrition och besvikelse börjar rinna över och orken tyna bort.





Fest i helgen iaf.
GÖTT MOS!

Accepterande över de gamla.

En flicka sitter ute på verandan med sin kopp fylld med kaffe och tänder en cigarett.
Det är kallt ikväll även fast hon har kläder på sig.
Hennes händer är kalla och hela hon är frusen,men hon bryr sig inte.

Nu har tiden kommit,efter snart 3 års väntan,hennes accepterande.
Hon har länge trängt undan denna sorg,förtvivlan och besvikelse som hon så många gånger känt.
Hon vet att det står på pappren,men hur många gånger hon än läser det,så förstår hon fortfarande inte.
Hon kan än idag känna den underbara beröringen av personen som betydde allt,men som bara försvann.

Hon pratar sällan om det.
Säger inte ett knyst.

En tår faller ner på plankorna under fötterna.
En flicka gråter stilla i natten medans mörkret skymmer hennes kropp.

Efter snart 8 år i ett helvete som hon inte önskar någon annan,så plågas hon än av minnena och ångesten av hur allt varit.

Deprition,ångest,destruktivitet,själv plågan (psykiskt),anorexin och känslan av att bara kunna se på när alla man älskat bara försvinner och aldrig mer kommer tillbaka.


Alla säger att bara man börjar acceptera vad som hänt och bestämmer sig för att gå vidare så kommer allt att lösa sig.
Men ett accepterande måste få komma av sig själv och när det gäller tunga saker som man inte orkar gå med själv,gå och prata med en speciell person som kan eller förstår.

Det viktigaste är att man själv har förstått situationen och kommit på hur man ska hantera den.
Det slutliga svaret på allting finns inte hos någon annan än sig själv tillslut.


Flickan släcker den glödande tobaks cigaretten och reser sig.
Stjärnorna lyser starkt över den lilla orten och hon går in med kylan som spår på kroppen efter att ha varit ute halva kvällen.






Accepterande är vägen till själens frid.