onsdag 18 juli 2012

Göra om,göra nytt!

Hejsan allihopa!
Nu ska jag ta tag i denna blogg och göra någonting av den,iaf försöka. :)

Dagarna går så jäkla snabbt och man hinner ju nästan inte andas.Men det mår jag bra av!
 Igår var jag hos Amanda och André och grattade Amanda på födelsedagen och sedan var det bara att bege sig till tåget mot sundsvall.
Fick även träffa våran tremänning (som jag inte visste om) från Australien och hennes kusin som också hängde med. Mycket trevligt och vi insåg att vi hade mycket gemensamt.

Jobbar på och har fått veta att jag kommer jobba varannan helg med Ellen på apoteket från och med oktober. (alltså vi tar varannan helg var) Funderar dock på att ta praktik någonstans här i sundsvall,typ någon musik/skiv affär(?)

Well,jag och Marcus grejar och håller på med lägenheten,har fått reda på en bra del av den nu!
Det som fattas nu är: Ny soffa,snygga tavlor på väggarna i vardagsrummet,barskåp,nya hyllor i badrummet,sovrummet och vardagsrummet och sedan är det ju köket som vi inte ens har hunnit med..ÄN. Hehehehehehehe....
Well,livet leker med polare,jobb,kärleken och intressen! Det enda som fattas nu är väl att dagarna går lite snabbare så Skogsröjet kan köra igång!
JAG SKA FÅ SE ALICE COOPER LIVE!!!!! -överlyckligtjej_93-

Avslutar där för nu ska jag trösta min karl för att han tycker det är för varmt i lägenheten,haha söt! <3

torsdag 24 maj 2012

JAG HINNER INTE!

Usch,nu börjar stressen komma över mig. Jag kan nu faktiskt,för första gången,inse att jag nog gått in i väggen.. Helt utan ork för någonting,skit trött och ibland t.o.m otrevlig. Hatar att det ska vara såhär.. Jag har för den delen inte ens hunnit göra mig i ordning så pass att jag känner mig fin..bara när jag dricker. Fanfanfan,usch va jag hatar denna situation!!! Allt med studenten,god mannen,möten om flytt och assistent,skolan,jobb och vänner och enda gången jag är själv och får samla tankarna,det är när jag ska sova. Jag hinner ingenting känns det som!! Så där har ni några skäl till varför jag inte hör av mig så mycket nu. Peace!

måndag 2 april 2012

Check this out!







Hallelujaa!!!
(vi är lite speciella på bilderna,hellyeah!)

Våra student mössor har ÄNTLIGEN kommit!
Nu börjar det brännas i knutarna.Projektredovisningen och studenten närmar sig med stormsteg!!
Men vafan,jag och Cicci sköter projektet in i minsta detalj,möhöhöhö! -inklusive kaffe/rök pauser-

Jag har min Marcus,mina vänner och lilla familjen jag kan göra allt för.
Skolan kämpar jag fortfarande med men jag MÅSTE klara det för att ge "The E-side" en riktig näsbränna.

Min bal klänning är snart klar och fick nyss höra att chauffören som jag och cicci ska ha är direkt från flottan och ska ha kostym och hela skiten,helt FUCKING AMAZING!
Så jävla glaaad!

Menmen,påsken ser iaf ut att bli lyckad! Ska åka med Marcus till hans mamma och äta med familjen så jag får träffa alla och det tycker jag ska bli jätte trevligt!




Well,måste kila till sängen annars blir jag som en zombie imorgon.
Godnatt!

torsdag 8 mars 2012

Dagens läge.




Förra inlägget handlade mycket om dagen då allt förändrades,igen.
Men denna gång tänker jag skriva om hur det är just idag.

I dagens läge mår jag bättre än förväntat,haha jo tro de eller ej.

*Jobbigt med skolan,men så går det om man inte sköter sig barn!
*Lite panik över jobb osv eftersom tanten slutar hjälpa oss samma dag som vi slutar skolan(skitpåenbröbit). Men har ändå mitt lilla jobb på KH och det nöjer jag min med!
Har bästa cheferna. <3
*Planerar inför GetAway och sommaren.
*Köra klart mammas tatuering och göra klart ryggen,sedan kan jag nog vänta några (något) år innan jag gör det igen..haha,där ljög jag!
*Lära mig köra bil måste jag också så jag kan skaffa en gul bil och skriva GULA FARAN på den!!
*Våga ta steget och försöka sätta igång med gitarren igen.

Skrivet mer imorgon för nu ska jag kolla runt lite till och sedan pussa lite på Marcus.

Goodbye!

Stand my ground.

Nu var det ett jä*la bra tag sedan jag skrev in någonting här igen.

Men jag har faktiskt en fruktansvärt bra anledning till varför..

http://helahalsingland.se/hudiksvall/1.4033185-mannen-skadades-allvarligt-i-fallolyckan
http://helahalsingland.se/hudiksvall/hudiksvallc/1.4036583-felinstallda-ben-orsakade-olycka
http://helahalsingland.se/hudiksvall/hudiksvallc/1.4048509-56-aringens-tillstand-battre
Ja,det är helt otroligt men det är sant..det är min pappa dom skriver om.

Allt började med den där jävla måndagen.
Vi hade praktik vecka på skolan och jag hade precis fixat allting i minsta detalj så alla rester och IGn skulle vara klara innan veckan var slut.
Gick ut och skulle ta 13.50 bussen ner till stan,när telefonen ringde.

Det var faster,jag började som vanligt skämta och skratta i telefonen när hon plötsligt sa: Elina,Pelle,pappas jobbar kompis,ringde nyss och...pappa har ramlat.
Jag blev chockad och började skratta: Ja,men har han brytit en arm eller ett ben eller..vad är det som händer?..
Hon sa att ingen visste någonting annat än att ambulansen redan hämtat honom och att han förts till akuten.
"Du måste ringa Ellen och skynda er ner till akuten,förstår du de?!"
Jag slog av,fick ingen luft,ringde 118100 och fick numret till Ellens praktik och berättade,så lugnt jag bara kunde.

Åkte ner och sprang till Ellen,sprang till fyrens parkering där faster väntade med bilen upp till akuten. Kom dit 14.00 (pappa sägs ha ramlat kl 13.30)

När vi kom dit fick vi information om att pappa höll på att bli undersökt och blev istället visade till ett "Anhörighets rum". Stämningen mellan oss var spänd och allting var som en enda stor gegga i huvet.
Röka,kaffe,vänta,röka,kaffe,vänta.

Efter två timmar gick vi och åt en macka i caféterian och passade på att köpa en nallen och ett kort där det stod "Älskade pappa" på.

Väntade yttligare två timmar,och sedan kom smällen.

Två kirurger kommer in och säger att pappa skadat sig så allvarligt och har så pass mycket inre blödningar att han måste ner till akademiska i uppsala.
"Men eftersom han inte får behålla blodet vi ger honom är chansen,att han kommer överleva resan ner,väldigt liten. Han åker helikopter,men hoppas inte på för mycket,som sagt så kanske han inte överlever."

Det jag kommer ihåg efter dessa meningar är att jag ställde mig upp,skrek rakt ut,grät,panikångest,apatisk..kaos.

Hela den resan,dagarna,nätterna var man helt apatisk. Hörde inget,kände inget. Sov inte,ville inte äta,pratade inte.


Nu har det gått lite över 4 månader och jag kan än inte fatta att det hänt.
Känns som 4 år,inte månader..

Ellen,Johan och jag stöttar varandra. Dom är mina guldkorn som alltid finns där och gör mina dagar. Jag älskar er.<3
Men livet går vidare. Ellen och jag fortsätter skolan och vi klarar alla kurserna,trots alla motgångar så ska vi iaf fixa skolan och ta studenten.

Jag saknar min pappa jätte mycket,ingenting kommer bli som förr.
Han kommer klara sig,men han kommer aldrig mer bli sig lik.

Han är våran hjälte och därav att jag,efter två-tre månader,tatuerade in han på min högra vad.

Denna händelse kommer att följa mig hela livet och jag har verkligen lärt mig att: "Ta vara på tiden tillsammans med mina nära och kära,för man vet aldrig när den tiden tas ifrån en."