BitterFitta

Jag känner mig osäker med vad som vill bli sagt till mig nu.

Det känns som att ingen vågar säga ett jävla skit om vad dom tycker och tänker om mig.
Och själv går man runt och vet inte vad folk egentligen vill få fram.

Under den följande veckan har jag haft PMS och varit ledsen och irriterad för det mesta.Men det som fått mig gå sönder bit för bit är nog småsaker som människor slänger ur sig.Och sen bara VÅGAR komma med dåliga ursäkter...eller att dom bara vill blicka bort och göra saken bättre.(vilket har varit värre)
..Varför?

Du förstår inte hur det känns i detta nu för mig.Det gör ingen,varken du eller någon annan.
Men jag hoppas du kommer få känna på denna känsla,för DÅ kanske du märker hur "SKÖN" den är.

Hear the broken heart.

Hennes hjärta slår snabbt av oro och ångest.
"Kommer det någonsin bli som det en gång var?"

Flickan sitter i ett hörn av balkongen,ihop krupen,fryser och skakar av köld.
Men höst nattens kyliga vindar kan aldrig smärta mer än den slitande känslan hon känner i sin tunna och krokiga kropp.
Hon är inne på sin femte cigarett och hon känner nikotinet rusa genom kroppen,hon känner sig spyfärdig,men hon vet att ingenting kommer komma upp.
Dragit in på ätandet och ökat alkohol/nikotinet istället.

Hon vill försvinna aldrig mer möta nästa dag.
"Ett leende för mamma,ett skratt för pappa"
..men nu går masken,som hon burit på så länge,sönder och allt faller ihop.
Hon visar sorg istället för lycka,förtvivlan istället för lättnad,hat istället för kärlek.

Det börjar bli dimma och snart kan hon inte se mycket mer än sina egna fötter.
Hon kryper ihop ännu mer och önskar sig bort till en bättre plats.
Där alla är trevliga,hjälpsamma och tänker på henne,bara henne.Att hon får stå i centrum bara för en dag.
...Men vart finns denna plats?
Ingen vet.
Den finns inte ens,det är bara en vanlig dagdröm.









Ett brustet hjärta ekar i natten.
Man kan höra,men ej se.

Förstör liv.

Förlåt för att jag repiterar och river upp gamla sår,men jag mår absolut inte bra nu.
Jag har vunnit,men ännu mer förlorat.
Jag vill inte mer,inte skolan,inte kompisar,inte familjer,ingenting.
Jag vill bara stängas av,bara för ett litet tag och glömma allt som har med omvärlden att göra.

Jag saknar mamma och alla andra som dött ifrån en nu.
Ärligt talat väntar jag bara på att det ska bli något med pappa också,skulle vara perfekt de...eller hur?! -ironi-

Jag är negativ,trött,tyst och tillbaka dragen hemma,och vissa stunder,även i skolan.
Jag är trött på allt och bryr mig inte så mycket om någonting.



Allt du gjort,allt du sagt
Allt du någonsin velat,allt du någonsin drömt om

Du bara tog och vägrade lyssna
Du ville inte,du kunde inte

Lusten var för stor för att du skulle fatta
Och nu tolererar jag inte mer

Du tog nästan min syster ifrån mig
Höll nästan på att falla och följa med

Men jag gör något ännu bättre
Något mognare

....

Jag drar ur sladden och bryter kontakten.

Anonym berättelse.

Jag gjorde sällan något fel,visst något hade jag kanske gjort då och då,men sånt händer väl när man är barn.
Jag kollar ner för den långa trä trappan som leder ned till källaren.
Tänker att detta kan inte vara sant.Jag känner på mig,i kropp och själ,att något kommer hända,och jag vet precis vad det är också.Med farsan hack i häl går jag sakta ned för trappen,känner svetten börjar krypa fram och paniken göra sig tydlig.
"Sväljer gråten och behåller min heder."
När vi tillslut är nere har min mor gett en order om att jag ska bestraffas med antingen ris eller läder remsor.Han slår hårt och det gör morsan med,men ingen smärta kan övervinna den outhärdliga känslan att bli slagen av sina egna föräldrar så pass att man knappt kan sitta,stå eller ens luta sig mot någonting.

Men en sak kan jag berätta för er iaf,det var förbjudet redan på min tid att slå sina egna barn.








//Anonym (ska göra en större utredning men det får vänta)

Vildsvin.

En saga utan lyckligt slut.

Men mitt slut på dagen blev bäst!
Anncha,tack för att du finns.Du är en otrolig kvinna.
Min syster och världens bästa helt klart!

Ikväll sitter jag här och kollar runt omkring mig.
Jag har tråkigt och vet inte vad jag ska skriva.

Imorgon kommer älskling hem från sitt älskade Skåne och jag ska vänta
på stationen tills han kommer,det har jag bestämmt!
Jag har saknat honom så otroligt mycket.
Skitunge,kom hem nu!<3