Jag fattar allt och ingenting.


Jag vill vara glad men istället drar jag mej tillbaka allt oftare.Jag pratar inte ens med min egen syster längre...jag kan bara inte,klara inte av de.
Hör musiken där inne och jag försvann.

Fick oxå veta idag att ett medium har hittat min döda mamma.
WHAT?!
Jag är förvirrad,förvriden,förstörd,försvunnen.

Hade teater på skolan idag iaf som handlade om livet på/efter gymnasiet och fick se lite ur olika människors perspektiv.
De var lite kul och dom var jätte bra som spelade.

Gjorde sönder min avslutnings bild med...DAMN IT!
Wellwell.



Im lost in the bygone zone,alone.

My breakdown.

Äter,äter äter..känns som jag vill kräkas.
Men jag behöver vart enda liten bit mat jag kommer över.
Så att kräkas är de sista jag vill eller får göra.
Då blir de ett telefonsamtal och sen är man tillbaka på ruta ett igen.
De suger.Jag får inte spy,inte gråta eller vara lycklig.
Fick en tillsägelse om att man var löjlig och en tönt när man vart ledsen och trött.Okej?
Nä,jag fattar de inte.Säj till om ni gör de.


Dreads ska göras i veckan iaf.
Hela 15 paket ska hinna göras innan månaden är slut.
Dvs...en hel del.


Jag vill sova men kan inte ens sluta ögonen.
De gör för ont...skinnflådd.
Sömnproblem leder till att man lätt blir sjuk


Jag vill ha någon som tycker om mej för den jag är oxå.
Någon som inte låtsas...
Någon som bryr sej och förstår lix.
Men vart finns den?






Igen vet.

Never alone.

Du ser en i ett leende,
skymtar en annan i en låt.

För dom har varit där förut:
Trampat spår
Ristat ärr
Tecknat cirklar med mjuka fingrar.

Du har kastat breven,
men minns orden.

Och han vill inte tillbaka,
men hittar dit.

Du kan tända alla lampor,
stänga alla fönster och
låsa alla dörrar..

Men ni är aldrig ensamma

I know it's called the street of dreams.

Jag kan väll inte säja att man har varit på världens bästa humör den senaste veckan.
Humöret har åkt från jätte glad,skrattat hela tiden till att man i andra sekunden sitter och gråter över saker som har hänt,som man ångrar.
Jag fattar de bara inte.
Det känns som att jag är klyvd på mitten.
Jag vill,men ändå inte.
Älskar,men ändå hatar....
Varför?

Idag hade vi i alla fall en föreläsning om "Friends",barn som blir utsatta för mobbning.
Bra...fick träffa Alex och Mumin igen,resten kunde man klarat sej utan.

Åkte tillbaka och hade två lektioner som man bara låg på bordet och suddade bort något obetydligt skit från väggen.

När sis och jag skulle ut på rökpaus så ser man inte att vägen är olika plogad och ramlar rakt ner i en snödriva.SKIT KUL!
Låg där ett tag med ansiktet nere i de kalla blöta äckliga...tills syrran tog mej i jackan och lyfte upp mej.

Tränade på engelskan sen när man kom hem och råkade somna.
Nu sitter man här och ska snart till att duscha.
Skönt~

Novell: Ge ljus

Jag är klarvaken,kan inte sova.
Sitter på sängen i mitt rum,omringad av dom vita stenväggarna.
Det är en sen kväll i november och alla i de stora tolvvångingshuset sover,utom jag.
Väntar,men på vad?
Jag kurar ihop mig i de varma mjuka täcket,puffar upp kudden och lägger mig.Känner plödsligt doften och ryggar tillbaka.Gråten väller upp inom mig och ögonen fylls med tårar.Sätter mig raklång på sängkanten alldeles stilla.
Tänker på vad som har varit,vad som är och vad som kommer hända.
En liten hög med näsdukar ligger på sängbordet och jag tar en för att torka bort dom små salta dropparna från kinden.Sitter stilla ett tag och blundar.
Bilderna och minnena spelas upp i mitt huvud och jag märker att jag faktiskt leer.Sommar minnena sen vi gick ner till stranden för att kolla när solen försvann och vågorna sakta smög sig in mot land.Den tiden,just då,var den bästa tiden i mitt liv.Kommer jag någonsin att få känna så igen?
Jag ställer mig upp och går emot fönstret med de rutiga täcket släpandes hack i häl.Ställer mig och kolla ut,bäck svart.Glaset gör att jag kan se en suddig spegelbild av något som ser ut som...mig?
Med blicken fastnaglad på figuren går det hela upp för mig.
Är det de jag har blivit? Oklar,och näst intill,osynlig?
Jag vänder bort huvudet och blundar,hårt.
När du var här hade jag i alla fall förmågan kvar att kunna se,vara och känna.Men den dog med dig.
Du underbara människa,min älskade.
Vi alla må ha problem,vare sig stora eller små,men du dålde dom.Dålde och gömde dom allihop,för mig.Det enda du lämnade ifrån dig innan du försvann var en lite lapp med texten:

"Ge ljus och lova att älska idag,så som igår."

Dom sista orden sitter inbrända i mina tankar dag ut och dag in.
Försvinnandet av dej har nu gått allt för länge.Polisen har gett upp sökandet,men efterlysningen finns kvar.Tron har svikit men hoppet lever.
Mina krafter har runnit ut och jag känner hur livsgnistan sakta börjar tyna bort.
Medans jag står där vid fönstret känner jag hur jag lyfter min högra hand och greppar tag om fönsterhandtaget,trycker ner och öppnar.
Det hörs ett svagt gnisslande från gångjärnen när jag sakta smyger upp den vita ramen som omringar glasrutan.Sätter mig på mitten av fönstrets gavel och kollar ner.
Jodå,från åttonde vångingen är de bra utsikt och väldigt långt ner.
Jag har höjdskräck så jag vänder mig om.
Nej! Du vågar inte och han kan komma tillbaka.
Jag sätter händerna mot huvudet och masserar,intalar mig själv att inte tänka såna dummheter.
Men likt natten tynar bort,försvinner även jag.Solen sträcker sina första strålar upp längs hustaken.
Jag släpper allt,blundar och tar ett djupt andetag.Ställer mig på en pall nedanför fönstret och greppar tag i fönstrets hörn,blundar än.
Min sista tanke,innan allt blev svart,var dom orden du skrivit dagen innan ditt försvinnande.

"Ge ljus och lova att älska idag,så som igår"







The end

Nu är den här!

Hej och välkommen till min blogg!

På den här bloggen kommer ni att få läsa lite om:

*Vardagen
*Dikter/noveller
*Känslor
och en massa annat.


Hoppas att ni gillar att läsa de jag skriver.
(ska försöka göra mitt bästa att vara inne så mycket som möjligt)
I hope you enjoy this blogg


Tack oxå till Julia som hjälpte mej igång med den.Puss

Bye~