En flicka sitter ute på verandan med sin kopp fylld med kaffe och tänder en cigarett.
Det är kallt ikväll även fast hon har kläder på sig.
Hennes händer är kalla och hela hon är frusen,men hon bryr sig inte.
Nu har tiden kommit,efter snart 3 års väntan,hennes accepterande.
Hon har länge trängt undan denna sorg,förtvivlan och besvikelse som hon så många gånger känt.
Hon vet att det står på pappren,men hur många gånger hon än läser det,så förstår hon fortfarande inte.
Hon kan än idag känna den underbara beröringen av personen som betydde allt,men som bara försvann.
Hon pratar sällan om det.
Säger inte ett knyst.
En tår faller ner på plankorna under fötterna.
En flicka gråter stilla i natten medans mörkret skymmer hennes kropp.
Efter snart 8 år i ett helvete som hon inte önskar någon annan,så plågas hon än av minnena och ångesten av hur allt varit.
Deprition,ångest,destruktivitet,själv plågan (psykiskt),anorexin och känslan av att bara kunna se på när alla man älskat bara försvinner och aldrig mer kommer tillbaka.
Alla säger att bara man börjar acceptera vad som hänt och bestämmer sig för att gå vidare så kommer allt att lösa sig.
Men ett accepterande måste få komma av sig själv och när det gäller tunga saker som man inte orkar gå med själv,gå och prata med en speciell person som kan eller förstår.
Det viktigaste är att man själv har förstått situationen och kommit på hur man ska hantera den.
Det slutliga svaret på allting finns inte hos någon annan än sig själv tillslut.
Flickan släcker den glödande tobaks cigaretten och reser sig.
Stjärnorna lyser starkt över den lilla orten och hon går in med kylan som spår på kroppen efter att ha varit ute halva kvällen.
Accepterande är vägen till själens frid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar