Jag är spänd i hela kroppen.
Litar inte på någon,inte ens på mina närmaste och det skrämemr mig.
Jag fantiserar och lura mig själ hela tiden.Eller gör jag?
"Ligger med en,ligger med två,ligger med hela världen."
Jag känner mig som ett vandrande spöke.
Ser allt som ingen annan ser och känner saker nigen annan känt.
Jag mår inte bra.
Jag skämms,jag drar mig undan,jag finns inte.
Min kropp är så ihop säckad som det bar går och jag vill vara där jag var förut.
Visst att jag inte mådde bra psykiskt,men det gör jag inte nu heller,så det spelar ingen större roll.
Men jag var fin.
Jag kännde mig vacker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar