I've losed my sense of control.

En berättelse ska du nu får höra:

Två tjejer satt och drack lite vin i en park.
Well,allt gick bra...tills flaskan var slut.

En av dom stapplade iväg för att kissa bakom ett hus,slog huvet,svimmade och vaknade till.Sprang tillbaka.
Varför stannade hon inte eller gick hem?

Kvällen kom och den ena gick för att ta ut pengar,själv.
Idiot.
Slog huvet igen med ställde sej upp skrattande.
Gick iväg och kramade varje lyktstolpe för att söka kyla och tystnad.
Någon som inte klagade över en kram.

På kvällen när dom skulle gå till nattsbussen hem åker bommarna ner och dom försöker hålla varandra uppe.
-Nu har vi chansen.Jag skulle så gärna vilja hoppa framför tåget...
Hon tog kompisen i handen och gick under bommen.
Ställde sej med henne i ett järngrepp.
Hon ville springa,skrika..någonting.
Men stod kvar och tänkte att de är bäst såhär.
Ändrade sej sen och lämnade mej där.
Sa att allt skulle lösa sej om jag stod kvar.
Tack.
För att jag grät hela vägen till,och på,bussen var för att jag insåg vilken idiot jag vart som litade och trodde på henne.


Jag hann bli bort dragen från tåget.
Dock 4 dm från de.
Tack till dej som gjorde de.
Jag var inte kapabel till något och hon sa att allt skulle ordna sej om jag bara stannade ett litet tag till där jag stod/satt.

Jag är chockad än och ville inte att jag skulle få det här som minne som "min första fylla".
Helt jävla sjukt.