Jag har drömmar som spökar om nätterna.
Människor som dött vaknar till liv och dom pratar,stirrar,ropar på hjälp.
Men jag kan inget göra.
Jag är hjälplös och kraftlös.
Jag skulle kunna ge min själ,hela mitt liv.Bara för att rädda dom sista nära jag har kvar.Jag överväger på att gå samma väg som dom andra gjort men jag älskar för många,för mycket för att göra det.
Ett brev ligger och väntar om dagen skulle inträffa men det är tomt.
För tiden är inte inne än,men man vet aldrig.
Tiderna kan förändrats,så kan också tankarna.
Begravning annars idag.
Och det är bara en vecka tils nästa människa kommer falla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar