Hennes hjärta slår snabbt av oro och ångest.
"Kommer det någonsin bli som det en gång var?"
Flickan sitter i ett hörn av balkongen,ihop krupen,fryser och skakar av köld.
Men höst nattens kyliga vindar kan aldrig smärta mer än den slitande känslan hon känner i sin tunna och krokiga kropp.
Hon är inne på sin femte cigarett och hon känner nikotinet rusa genom kroppen,hon känner sig spyfärdig,men hon vet att ingenting kommer komma upp.
Dragit in på ätandet och ökat alkohol/nikotinet istället.
Hon vill försvinna aldrig mer möta nästa dag.
"Ett leende för mamma,ett skratt för pappa"
..men nu går masken,som hon burit på så länge,sönder och allt faller ihop.
Hon visar sorg istället för lycka,förtvivlan istället för lättnad,hat istället för kärlek.
Det börjar bli dimma och snart kan hon inte se mycket mer än sina egna fötter.
Hon kryper ihop ännu mer och önskar sig bort till en bättre plats.
Där alla är trevliga,hjälpsamma och tänker på henne,bara henne.Att hon får stå i centrum bara för en dag.
...Men vart finns denna plats?
Ingen vet.
Den finns inte ens,det är bara en vanlig dagdröm.
Ett brustet hjärta ekar i natten.
Man kan höra,men ej se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar