I know it's called the street of dreams.

Jag kan väll inte säja att man har varit på världens bästa humör den senaste veckan.
Humöret har åkt från jätte glad,skrattat hela tiden till att man i andra sekunden sitter och gråter över saker som har hänt,som man ångrar.
Jag fattar de bara inte.
Det känns som att jag är klyvd på mitten.
Jag vill,men ändå inte.
Älskar,men ändå hatar....
Varför?

Idag hade vi i alla fall en föreläsning om "Friends",barn som blir utsatta för mobbning.
Bra...fick träffa Alex och Mumin igen,resten kunde man klarat sej utan.

Åkte tillbaka och hade två lektioner som man bara låg på bordet och suddade bort något obetydligt skit från väggen.

När sis och jag skulle ut på rökpaus så ser man inte att vägen är olika plogad och ramlar rakt ner i en snödriva.SKIT KUL!
Låg där ett tag med ansiktet nere i de kalla blöta äckliga...tills syrran tog mej i jackan och lyfte upp mej.

Tränade på engelskan sen när man kom hem och råkade somna.
Nu sitter man här och ska snart till att duscha.
Skönt~