Ett sista farväl.

Vid detta tillfälle sitter jag och gråter av saknad.
Saknan av dig..min kära mamma.

Jag glömmer aldrig dom sista minutrarna vid din sida.
Glömmer aldrig dom sista sekundrarna jag fick ligga på ditt bröst och höra dina tunga andetag tyna bort,bit för bit.
Men när du tillslut slutade andas och apparaten visade att livet var slut,tog dom dig ifrån mig.
Cancern tog ett oskyldigt liv,dom tog en moder,en fru,en dotter,en livskamrat.

Det är aldrig kul att höra sin egen mamma,som man älskar över allt annat i denna värld,ligga och skrika av smärta,av utmattning och av panik över vad som kommer hända.

Men vi var själviska och ville hålla dig vid liv,för rädslan av att förlora den man älskar så högt,tillslut skulle dö.

Din underbara mamma lukt,dina kramar som sa mer än tusen ord och pussar som jag skulle ge vad som helst för att få just nu men vägrade ta emot sista tiden pga av rädsla över att det skulle var den sista.

Att hålla din hand på bårhuset och ta ett sista farväl var tungt.Men jag önskade jag fick göra det igen. Bara för att känna,se och gråta vid din sida.


Du var kall,ingen värme fanns.Du var blek,ingen färg någonstans.Du var borta,du fanns inte kvar.










Jag saknar dig så otroligt mycket min underbara mamma.
Du finns i mina drömmar,mina tankar,min själ,mitt hjärta.