Det känns som att jag gått in en labyrint som jag sedan inte kan ta mig ut ur.
Jag hade panik,jag var rädd jag grät och önskade att du var där med mig.
Du är den enda som kan trösta mig när jag är ledsen,arg eller förbannad.
Men vid detta tillfälle så fanns du inte där.
Jag blev ledsen av tanken om att jag måste göra det själv.
Du vart tyst när jag tillslut berättade det och jag förstår.
Jag vill inte skrämma iväg dig och hoppas att du fortfarande vill bli något med mig.
Det är bara en vecka kvar och jag längtar!
"Gör alltid det rätta! Det gläder somliga människor och förvånar resten."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar