Ny blogg!

Hallå!
Har glömt att jag hade denna fortfarande.
Här är iaf den nya bloggen som ni kan hitta lite nyare och färskare inlägg på.
http://schizofrelina.blogspot.se

Have a nice evening
OVEN&OUT

Göra om,göra nytt!

Hejsan allihopa!
Nu ska jag ta tag i denna blogg och göra någonting av den,iaf försöka. :)

Dagarna går så jäkla snabbt och man hinner ju nästan inte andas.Men det mår jag bra av!
 Igår var jag hos Amanda och André och grattade Amanda på födelsedagen och sedan var det bara att bege sig till tåget mot sundsvall.
Fick även träffa våran tremänning (som jag inte visste om) från Australien och hennes kusin som också hängde med. Mycket trevligt och vi insåg att vi hade mycket gemensamt.

Jobbar på och har fått veta att jag kommer jobba varannan helg med Ellen på apoteket från och med oktober. (alltså vi tar varannan helg var) Funderar dock på att ta praktik någonstans här i sundsvall,typ någon musik/skiv affär(?)

Well,jag och Marcus grejar och håller på med lägenheten,har fått reda på en bra del av den nu!
Det som fattas nu är: Ny soffa,snygga tavlor på väggarna i vardagsrummet,barskåp,nya hyllor i badrummet,sovrummet och vardagsrummet och sedan är det ju köket som vi inte ens har hunnit med..ÄN. Hehehehehehehe....
Well,livet leker med polare,jobb,kärleken och intressen! Det enda som fattas nu är väl att dagarna går lite snabbare så Skogsröjet kan köra igång!
JAG SKA FÅ SE ALICE COOPER LIVE!!!!! -överlyckligtjej_93-

Avslutar där för nu ska jag trösta min karl för att han tycker det är för varmt i lägenheten,haha söt! <3

JAG HINNER INTE!

Usch,nu börjar stressen komma över mig. Jag kan nu faktiskt,för första gången,inse att jag nog gått in i väggen.. Helt utan ork för någonting,skit trött och ibland t.o.m otrevlig. Hatar att det ska vara såhär.. Jag har för den delen inte ens hunnit göra mig i ordning så pass att jag känner mig fin..bara när jag dricker. Fanfanfan,usch va jag hatar denna situation!!! Allt med studenten,god mannen,möten om flytt och assistent,skolan,jobb och vänner och enda gången jag är själv och får samla tankarna,det är när jag ska sova. Jag hinner ingenting känns det som!! Så där har ni några skäl till varför jag inte hör av mig så mycket nu. Peace!

Check this out!

Hallelujaa!!!
(vi är lite speciella på bilderna,hellyeah!)

Våra student mössor har ÄNTLIGEN kommit!
Nu börjar det brännas i knutarna.Projektredovisningen och studenten närmar sig med stormsteg!!
Men vafan,jag och Cicci sköter projektet in i minsta detalj,möhöhöhö! -inklusive kaffe/rök pauser-

Jag har min Marcus,mina vänner och lilla familjen jag kan göra allt för.
Skolan kämpar jag fortfarande med men jag MÅSTE klara det för att ge "The E-side" en riktig näsbränna.

Min bal klänning är snart klar och fick nyss höra att chauffören som jag och cicci ska ha är direkt från flottan och ska ha kostym och hela skiten,helt FUCKING AMAZING!
Så jävla glaaad!

Menmen,påsken ser iaf ut att bli lyckad! Ska åka med Marcus till hans mamma och äta med familjen så jag får träffa alla och det tycker jag ska bli jätte trevligt!




Well,måste kila till sängen annars blir jag som en zombie imorgon.
Godnatt!

Dagens läge.

Förra inlägget handlade mycket om dagen då allt förändrades,igen.
Men denna gång tänker jag skriva om hur det är just idag.

I dagens läge mår jag bättre än förväntat,haha jo tro de eller ej.

*Jobbigt med skolan,men så går det om man inte sköter sig barn!
*Lite panik över jobb osv eftersom tanten slutar hjälpa oss samma dag som vi slutar skolan(skitpåenbröbit). Men har ändå mitt lilla jobb på KH och det nöjer jag min med!
Har bästa cheferna. <3
*Planerar inför GetAway och sommaren.
*Köra klart mammas tatuering och göra klart ryggen,sedan kan jag nog vänta några (något) år innan jag gör det igen..haha,där ljög jag!
*Lära mig köra bil måste jag också så jag kan skaffa en gul bil och skriva GULA FARAN på den!!
*Våga ta steget och försöka sätta igång med gitarren igen.

Skrivet mer imorgon för nu ska jag kolla runt lite till och sedan pussa lite på Marcus.

Goodbye!

Stand my ground.

Nu var det ett jä*la bra tag sedan jag skrev in någonting här igen.

Men jag har faktiskt en fruktansvärt bra anledning till varför..

http://helahalsingland.se/hudiksvall/1.4033185-mannen-skadades-allvarligt-i-fallolyckan
http://helahalsingland.se/hudiksvall/hudiksvallc/1.4036583-felinstallda-ben-orsakade-olycka
http://helahalsingland.se/hudiksvall/hudiksvallc/1.4048509-56-aringens-tillstand-battre
Ja,det är helt otroligt men det är sant..det är min pappa dom skriver om.

Allt började med den där jävla måndagen.
Vi hade praktik vecka på skolan och jag hade precis fixat allting i minsta detalj så alla rester och IGn skulle vara klara innan veckan var slut.
Gick ut och skulle ta 13.50 bussen ner till stan,när telefonen ringde.

Det var faster,jag började som vanligt skämta och skratta i telefonen när hon plötsligt sa: Elina,Pelle,pappas jobbar kompis,ringde nyss och...pappa har ramlat.
Jag blev chockad och började skratta: Ja,men har han brytit en arm eller ett ben eller..vad är det som händer?..
Hon sa att ingen visste någonting annat än att ambulansen redan hämtat honom och att han förts till akuten.
"Du måste ringa Ellen och skynda er ner till akuten,förstår du de?!"
Jag slog av,fick ingen luft,ringde 118100 och fick numret till Ellens praktik och berättade,så lugnt jag bara kunde.

Åkte ner och sprang till Ellen,sprang till fyrens parkering där faster väntade med bilen upp till akuten. Kom dit 14.00 (pappa sägs ha ramlat kl 13.30)

När vi kom dit fick vi information om att pappa höll på att bli undersökt och blev istället visade till ett "Anhörighets rum". Stämningen mellan oss var spänd och allting var som en enda stor gegga i huvet.
Röka,kaffe,vänta,röka,kaffe,vänta.

Efter två timmar gick vi och åt en macka i caféterian och passade på att köpa en nallen och ett kort där det stod "Älskade pappa" på.

Väntade yttligare två timmar,och sedan kom smällen.

Två kirurger kommer in och säger att pappa skadat sig så allvarligt och har så pass mycket inre blödningar att han måste ner till akademiska i uppsala.
"Men eftersom han inte får behålla blodet vi ger honom är chansen,att han kommer överleva resan ner,väldigt liten. Han åker helikopter,men hoppas inte på för mycket,som sagt så kanske han inte överlever."

Det jag kommer ihåg efter dessa meningar är att jag ställde mig upp,skrek rakt ut,grät,panikångest,apatisk..kaos.

Hela den resan,dagarna,nätterna var man helt apatisk. Hörde inget,kände inget. Sov inte,ville inte äta,pratade inte.


Nu har det gått lite över 4 månader och jag kan än inte fatta att det hänt.
Känns som 4 år,inte månader..

Ellen,Johan och jag stöttar varandra. Dom är mina guldkorn som alltid finns där och gör mina dagar. Jag älskar er.<3
Men livet går vidare. Ellen och jag fortsätter skolan och vi klarar alla kurserna,trots alla motgångar så ska vi iaf fixa skolan och ta studenten.

Jag saknar min pappa jätte mycket,ingenting kommer bli som förr.
Han kommer klara sig,men han kommer aldrig mer bli sig lik.

Han är våran hjälte och därav att jag,efter två-tre månader,tatuerade in han på min högra vad.

Denna händelse kommer att följa mig hela livet och jag har verkligen lärt mig att: "Ta vara på tiden tillsammans med mina nära och kära,för man vet aldrig när den tiden tas ifrån en."

Hahahahahahaahah,patetiskt!

Åhh,jag döör!!

Jag menar...vafan?!


....finns inget mer att säga i detta inlägg.
Ska gå ut med cigaretterna och kaffet och hoppas på de bästa.

I want to be free.

....

Helgen har både orsakat och läkt sår.
Jag förtjänar väl detta....eller..gör jag?

Jag vet inte längre men jag försöker plocka ihop mig själv så jag blir hel.
Men med allting som hänt,och som än inte är slut,så vet jag inte hur de blir.
Ska snart flytta in till "cellen" som jag kallare de,haha!
Och det känns....inte så bra.

Bra= Slipper alla elaka minnen i rummet,slipper alla "måsten" och kommer närmare jobbet.
Dåligt= Blir av med min bästa vän,stressen KILLS ME! och jag får ett badkar.


Well,denna blogg är faktiskt min avlastning på saker och ting.
To hell med alla som ratar "spy-ur-sig" bloggar!!!



Now I'm picking up the pieces.
I'm spending all of these years
Putting my heart back together.

Uppdatering.

Ja...

Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva mer än att de är fotografering på tisdag,2 prov på fredag och funderar på lörhår...hmm?

Well,jag går på antibiotika vilket jag blivit bättre av men min mage gillar dom inte. :c
Den låter hela tiden...hur kommer detta gå på lektionerna?!?=#829048)"?=i¤"

Glömt vad ordet "kärlek" är.

Ja jag är väldigt deppig just nu..
Vill känna närhet,vill ha någon som jag kan bry mig om men som också bryr sig om mig.Någon att hålla om när natten sakta smyger sig på och någon som jag kan prata med,vilket humör jag än är på,och som lyssnar..får mig på bättre humör.
Behövs ingen kärlek eftersom de bara gör ont..men bara någon som,för en gångs skull,verkligen ser mig för den jag är och inte för VAD jag är.

Men hallå..de finns ingen vad jag fattat det som.
..de flesta tar gör givet och kastar bort chanser jag gett.
För någon månad sen trodde jag att jag hittat någon..men jag hade fel.

Så jag har försökt att övertala mig själv med att: "De kommer dröja ett BRA tag innan jag får känna kärleken igen.Men de är lugnt..jag behöver iaf inte vara rädd att bli lämnad eller sårad"

Men jag förstår dessa..varför just jag?!
Äcklig,ful,sönder trasad hud,misär,deformerad och allmänt...disfunktionell.

Usch,såna här kvällar (som denna) önskar jag mig bort till den plats där du,min älskade mamma,finns så jag får komma tillbaka till lycka och glädje,vara ett barn,igen.

Well,flyttar om 1 månad och då försvinner även en till från familjen..fattar inte att man ska behöva gå igenom sorgen av att mista någon...igen.



The best thing I've done,right now,is to forget the word: love.

Jag menar ingenting.

Ibland säger jag saker som jag inte menar.
Antingen i ren förbannelse eller i frustration.

Jag älskar er mina vänner,även fast jag ibland kan gå lös på folk som egentligen inte gjort någonting.

Men det ligger mycket ilska och ledsamt i mig och jag får inte ut de.
Jag har konstant ont överallt och ibland bara exploderar jag emot dom jag älskar.

Därför är jag inte riktigt fri från tankarna som en gång gjort mig så illa och satt sina spår.
Jag vet inte vad jag ska göra...



Man vet inte vad man har förns de är borta.





Med detta vill jag bara säga att jag vill ingen illa,jag måste bara få explodera någon gång.

I cant get rid of you.

Att jag är så jävla dum!

De är inte första eller andra gången jag tagit till detta medel för att (just för stunden) få må bra.
Alla andra ser men jag ser ingenting.
Jag är blind av mitt egna behov.
Jag skäms och vill egentligen inte de men jag behöver detta för att må bra,sjunga och vara glad.

Helt fel..jag vet.

Men att dansa omkring,utan förnuft,utan tankar på saker som gör mig illa.
Jag är odödlig!




Men jag kan inte gömma detta som förr,nejnej.
Men jag ska ta tag i detta och göra någonting åt de.

Detta var förhoppningsvis sista gången.



"I can't get rid of you
I don't know what to do
I don't even know who is growing on who
'Cos everywhere I go your there
Can't get you out of my hair
Can't pretend that I don't care - it's not fair

I'm being punished for all my offences
I wanna touch you but I'm afraid if the consequences
I wanna banish you from whence you came
But you're part of me now
And I've only got myself to blame

You're really growing on me
(or am I growing on you)
You're really growing on me
(or am I growing on you)
Any fool can see

Sleeping in an empty bed
I can't get you off my head
I won't have a life until you're dead
Yeah you heard what I said

I wanna shake you off but you just won't go
You're all over me but I don't want anyone to know
That you're attached to me, that's how you've grown
Won't you leave me, leave me, leave me alone

You're really growing on me
(or am I growing on you)
You're really growing on me
(or am I growing on you)
Any fool can see

You're really growing on me
(Or am I growing on you)
You're really growing on me
(Or am I growing on you)"

So far away..

Lite bilder på min underbara mor när hon var ung,frisk och full av liv:

I have loved you all along
And I miss you
Been far away for far too long
I keep dreaming you'll be with me
and you'll never go
Stop breathing if
I don't see you anymore

Bra låt.se!

Brinn för och synas
Och skrik så de hörs

För snabbt kan du tyna och missionen förstörs

Och även om ingen kommer skylla på mig
så tar jag på mig skulden till ödet för dig

Om timglaset blir tomt och sanden rinner ner så lyser inte solen på våran flicka mer.

Detta är en saga utan lyckligt slut.


http://www.youtube.com/watch?v=RH1fSVtcI-c

Att älska eller icke älska.

Some say love,it is a razer that makes your soul bleed.

Japp,de är just därför jag är så rädd för att bli kär igen..

Visst,folk säger att kärlek är vackert,det kan jag inte säga emot.
Men just den ångest som kryper i mig när personen antingen är för "på" eller för obrydd..de är just DE jag är rädd för.

Jag vill bli kär och lycklig,känna spänningen och längtan.
Men de verkar som att jag får vänta ett tag.

De är inte sexet jag är ute efter,de är den där speciella näreten man får.
Bara få krypa in i en famn som man känner sig säker i och som inte släpper.

Men att hitta den mannen är inte så enkelt som jag,förr,trodde det var.

*Bra stil
*Ta hand om sig själv/vara självständig
*Gilla att ha kul och inte vara rädd för nya saker
*Vilja ha mig med på de mesta
*Är social och spontan
*...sen skadar de ju intemed lite romantik *blinkblink*
*Känna sympati och empati
*Vara min bästavän
*Öppen och kunna prata om allt (problem,glada som sorgliga etc)
*Gilla öl (A)
*Älskar mig för den jag är och inte för hur jag se ut

...well,de var väl lite av de jag begär.
Men sen vet man ju inte vad som kommer upp.




Tiden får helt enkelt visa vart min väg går.

ByeBye Beautiful

Detta är åt självaste helvete!!!

Jag hatar vad allting omkring mig har blivit.

*Vi ska ge bort våran vovve (och troligtvis katten)..
*Huset ska säljas men själv har vi inte hittat någonstans att bo.
*Ångest över att göra allt och alla tillfreds gör att jag inte kan sova.
*Mammas sida av släkten vill inte ha någonting att göra med oss. (vet det sen länge men det plågas fortfarande.Gäller förövrigt ellen och mig)
[för er som inte vet så dog våran mamma för lite mer än 3 sedan.Skriver mer i nästa)
*Jag blir lurad och tillåtlöje av killar jag möter.

..och pga allt detta har jag nu grävt ner mig i en grop som är fruktansvärt svår att ta sig upp ifrån. Minnen,bilder och händelser spelas upp framför mig och jag känner hur hela min värld sjunker samman..


Jag orkar inte mer,inte just nu.

ByeBye Beautiful.

Everything changes,from now on.

Sådär ja,nu var de gjort också.
Efter 1½ år av skriken/rösterna i huvet av allt som hänt,har allting äntligen tystnat.
Mardrömmarna som håller mig vaken om nätterna har inte försvunnit än men jag är nu van,så det gör ingeting.

Mina minnen,som en gång raderades,har kommit tillbaka och jag ser klarare än någonsin.
Allt som hade hänt,har hänt och nu: kommer hända,kan jag nu göra någonting åt.

Visst att saker som hänt nyss: män som öppnat upp våld,folk som hotar förföljer osv.
Men jag vet att det är dom som är dum i huvet..
inte jag.

Jag vet att detta inte är slut,men jag ska göra allt i min makt för att det aldrig mer ska hända.
Jag hoppas på det bästa och håller allt jag har kärt för att det slår in.


Men som sagt så är framtiden oklar.
Men en sak vet jag:

"Av allt detta,har jag blivit starkare än någontsin."

-!-

- Under konstruktion -

Lite uppdateringar.

Kvällar som denna hatar jag..

Har kollat på gamla bilder som väcker minnen och släcker allt ljus.

Flera gånger nu har jag tänkt att jag har möjligheten att gå in på rummet,stänga och låsa..
Det destruktiva tankarna plågar mig,vilket det gjort länge nu.

Det är över ett år sedan jag plockade upp en kniv flisa från backen när jag var ute och gick.

Bilder väcker minnen från en annan värld


Jag har blivit stark men de finns fortfarande bitar som än inte har lagats.
Men de är som dom säger:

"Tiden läker alla sår"

Suck!

Bilderna på tatueringen jag gjorde idag.




Fattar mig inte på människor.

Varför kan inte alla bara låta mig vara ifred?!?!?!?

Fan va arg jag blir...

Jag har kommit ner i en dipp igen och denna gång är det inte nådigt.
Fingrarna kliar och jag har bara lust att supa bort verkligheten och dansa till musikens ljuva toner.
Jag önskar mig ett liv utan bekymmer,utan känslor,utan alla måsten.

En plats bara för mig och där jag får vara mig själv utan att alla pickar.


Jag är inget sexobjekt..kommer aldrig att bli de heller.

Varför vill ni ha mig?!
Varför ska allt och alla hänga på mig?!
Varför kan ni inte låta mig vara ifred på den fronten?!


Längtar till P&L med konstant fylla och dans hela dagarna/nätterna igenom.
Fett bra jag ska ha det där.

PUNKT SLUT!